– Inte förrän jag grundade Bokverket insåg jag hur många som skriver här i landet. Inom ett halvår började jag få manus till alla sorters böcker. Då bestämde jag mig för att även ha en uppdragsverksamhet. Den är till för dem som vill få sitt manus att bli så bra som möjligt innan de sänder in det till större förlag än mitt och för dem som vill ge ut sin bok själva.
Skälen varför man skriver kan vara många: Man vill berätta om sitt liv för släkten och de närmaste vännerna. Eller också vill man nå en större krets och sälja sin bok. Det kan vara en fantasyroman, dikter med eller utan teckningar, eller en fackbok i ett ämne som man behärskar väl. Att någon betalar för ens bok och läser den är en stor bekräftelse. Men att dokumentera något för framtiden är lika viktigt.
Jag tror att skälen för att skriva alltid har funnits, och nu kan man nå ut genom en blogg eller en Facebooksida på nätet. Men de upplevs lika förgängliga som en tidningsinsändare, medan alla böcker sparas hos Kungliga Biblioteket för all framtid.
Egenutgivning har faktiskt blivit en riktig folkrörelse. Många vet nu att man kan trycka böcker mycket billigt, även i små upplagor. Men språket och sidorna ska locka också, vilket kanske inte alla som ger ut själva är medvetna om.
– Manne Fagerlind ger ut på Damms förlag och har hittills publicerat två romaner med mycket fina recensioner. Han började med att låta oss kommentera manuset till sin första, Berg har inga rötter. Läs om vårt samarbete här.
Yvonne Öhrvall och Magnus Ahlén gav ut väldigt olika böcker och fick hjälp hela vägen "från ax till limpa". Läs om vårt samarbete här.
– Magnus Jahnsson har gett ut flera spänningsromaner om läkemedelsbranschen på HOI förlag och säger:
Jag valde att låta Göran på Bokverket lektörsläsa det manus som Hoi förlag senare gav ut med titeln Värdet av ett liv. Jag valde att samarbeta med Göran eftersom han var den mest (eller enda, om jag skall vara ärlig) kundorienterade lektören jag fick kontakt med vid det tillfället. Vi träffades och kom överens om vad lektörsläsningen skulle fokusera på och därefter inleddes arbetet.
Jag är nöjd med de kommentarer och förbättringsförslag jag fick av Göran. De gav mig ramar och idéer till förbättringar i manusets språk och struktur. Även gestaltningen kunde jag förbättra. Det omskrivna råmanuset blev som sagt sedermera utgivet, säkerligen mycket tack vare hans lektörsarbete.
– Cristina Olofsdotter Gustafsson i Kalmar gav själv ut sin bok Min bror har Downs syndrom. Så här berättar hon:
Jag kontaktade Göran Fagerström på Bokverket när jag bara hade skrivit ett tiotal sidor av det som så småningom skulle bli min bok. Jag var säker på att jag ville skriva den – men inte hur. I dagboksform? Eller romanform? Med eller utan repliker? Tyngpunkt på min brors barndom eller mer i nutid? Men kanske jag inte egentligen hade något att berätta?
Ja, frågorna var många och den viktigaste kanske var om jag över huvud taget hade förmågan att skriva en intressant berättelse om min brors liv. Jag letade på nätet och fann ganska snabbt att det finns något som heter Bokverket och kontaktade Göran.
Det arbete som han har gjort tillsammans med mig har verkligen varit från ax till limpa. Vi diskuterade tillsammans igenom alla delar under bokens gång, jag fick tips och blev vägledd och uppmuntrad från den stapplande starten genom hela processen fram till den slutliga texten. Och sedan följde formgivning och tryckning.
Därefter har jag själv arbetat med marknadsföring och försäljning av boken, men även där har Göran stöttat och hjälpt mig framåt med sin erfarenhet och kunskap. Och jag är stolt över att jag åstadkommit en fin bok om min bror och jag har fått många positiva omdömen av både läsare och media. Läs om den här.
– Marianne Humble Nilsson skriver:
Jag tycker mycket om rimmad vers, och efter en tid började deltagarna i min poesigrupp undra om jag möjligen höll på med en diktsamling. Jag spann vidare och till slut hade jag en samling dikter om fiskar, de flesta på olika slags rim. Det var verkligen roligt att se en bok ta form!
Jag tog så småningom kontakt med Bokverket som jag kände till sedan tidigare. Efter flera genomgångar av manus och möten med Göran Fagerström växte faktiskt en bok fram. Bland annat kom vi fram till att en svartvit teckning mellan varje del i boken vore bra och jag gjorde upp med en illustratör.
Boken fick namnet Fisklegender. Jag minns hur jag fick veta att mina böcker var på väg från tryckeriet och så småningom ringde det på dörren och jag stod med ett ex av min egen bok i handen. Tack för hjälpen, Bokverket.
– Vappu Nuutinen:
När jag skulle ge ut min släktbok hade jag kontakt med en författare som fått hjälp av Göran och varmt rekommenderade honom. Eftersom mitt manus var på finska var jag naturligtvis tveksam. Men det visade sig att redan från början fick jag av honom frågor och synpunkter som gjorde att jag kunde se och gestalta helheten klarare. Bollandet med tankar och idéer blev ganska intensivt, en mycket lärorik process för mig.
Som en lyhörd formgivare påverkade Göran även bokens utseende avsevärt utan att kunna finska. Jag är nöjd och tacksam för samarbetet och resultatet.
– Det finns inget så roligt som att öppna kartongerna med sin bok och känna lukten av trycksvärta. Men du ska vara stolt över den även ett år senare. Se till att du blir det!